Sveriges bästa stigcyklig – intervju med Aron Gooch

Upptäck de bästa stigarna i Sverige

Fyra år tog det för Aron att leta upp och testa sig igenom Sveriges bästa stigcykling. Han kollade kartor, gjorde research, pratade med folk och åkte ut på plats. Långt ifrån alla testade leder fick komma med. Bara de bästa. Resultatet blev de två böckerna Sveriges bästa stigcykling 1 och 2. Vilka som är de allra bästa turerna av böckernas totalt 78 stycken kan han inte säga. När han däremot får frågan om Stockholmsområdets bästa stigcykling är han tvärsäker: Har man inte varit där, har man inte cyklat i Stockholm, slår han fast.

Hur valde du mellan alla turer du testade?

– Jag bestämde mig för att bara ta med ställen dit det var värt att åka för en långhelg med kompisarna. Det finns fantastiska små stigar överallt, men ingen vill åka långt för att få cykla bara någon timme.

Vad är det du gillar med stigcykling?

– Det är många saker. Dels friluftslivsupplevelsen och motionen. Och så det tekniska – hur man tar sig fram. Jag gillar att det inte bara handlar om kondition utan också om förmåga, muskelkunskap. Om jag ser ett stenigt parti måste jag tänka ”hur tar jag mig igenom det här?” Så får man ett adrenalinpåslag, det är ju lite spännande. Det finns också en stor social gemenskap kring cykling. Nästan överallt arrangeras det tisdagscyklingar och onsdagscyklingar och småbarnsförälderrundor och gubbrundor. På dem är det bara att dyka upp och vara med. Vem man är till vardags och vad man jobbar med spelar ingen roll, alla blir liksom neutrala i sina cykelkläder. Det är fint.

Hur tycker du att en riktigt bra stig för cykling ska vara?

– Jag gillar tekniska stigar, när det är stök och bröt. Och jag gillar hällar och fina vyer. Jag vill att det ska finnas lite variation, någon sektion med fart, någon där man får trixa sig fram och kanske någon klättring. Det är min personliga smak. Men i böckerna har jag med allt från lätta till svårare stigar, och i all möjlig slags natur.

Sveriges bästa stigcykling heter böckerna – men var finns de tre ALLRA bästa stigarna?

– Jag brukar säga att det är mina 78 bästa tips! De är redan utvalda. Sedan brukar jag hugga något som passar mitt humör för dagen. Idag tänkte jag på tre rundor med fin utsikt och solnedgång.

– Den första rundan är Klintkusten på Gotland på kvällen. Den turen ska göras i solnedgången. Det är så jäkla vackert när man ser solen lägga sig i Östersjön. Man följer kusten och startar från Lummelundagrottorna. Berget stupar rakt ner i havet och man cyklar 20-30 meter över havsnivån och precis vid vattnet, så det är ganska speciellt.

– Den andra rundan är Drottningleden i Hemavan. Då startar man i Laisaliden och kan avsluta antingen i Hemavan eller fortsätta en bit på Kungsleden. Hemavan ligger i en dalgång och fjället reser sig med en platå som man cyklar på. Då har man superfin utsikt över älven, floddeltat och de snötäckta topparna längre bort mot Norge. Det är en jättefin och cool fjällcykling som är ganska lätt att ta sig till.

– Mitt sista tips är Gränna vid Vättern. Bakom den lilla stan reser sig en 50 meter hög vägg. När man kommit upp på den är man på en platå som fortsätter uppåt och där finns en massa roliga stigar, uppmärkta mountainbike-leder och en pumptrack. Man får också fantastiska solnedgångar över Vättern.

Ge oss ditt bästa tips på stigcykling i Stockholmstrakten!

– Man har inte cyklat i Stockholm om man inte har cyklat i Hellas, så är det bara. Jag tror att det är ett världsunikt område. Det är ett stort skogsområde som börjar två kilometer från kungliga slottet och staden går som ett U runt det. Det är väldigt varierad natur med hällmarker och klippor och sjöar. Och stignätverket är enormt. Jag bor bredvid Hellas och jag tror inte att jag har cyklat allt. Så det kan man ha på sin bucketlist om man blir hooked på stigcykling, att någon gång ska man ta en dag i Hellas. Man kan också ta en vecka!

Hur börjar man om man vill testa på stigcykling?

– Då tycker jag att man ska kolla runt där man bor och söka på facebook. Nästan överallt finns det facebookgrupper för stigcykling och de som är med brukar träffas och cykla ihop. Fråga i gruppen om det är okej att bara dyka upp och det brukar det vara till 99 procent.

Men om man inte kan cykla alls då?

– Jag har cyklat med jag vet inte hur många tusen cyklister genom åren. Om man säger ”hej jag är nybörjare, är det ok att haka på?” får man kanske svaret att gruppen kommer cykla lite snabbare på torsdag, men att det går fint att hänga med på lördag. Är man bara ödmjuk och tydlig med att man är nybörjare är det aldrig ett problem. Ett annat tips är att ta sig till en plats där det finns ett lednätverk, alltså en plats med uppmärkta mountainbike-leder. På de platserna finns det ofta cykeluthyrare och guidade turer.

– En sak som är viktig om man är nybörjare är att ha lite vett och etikett med sig. Min ramsa är att man ska vara den trevligaste personen på stigen. Hälsa på alla du möter, visa omtanke om skog och djur, slit inte på terrängen. Det tycker jag är viktigt. Om man nu beger sig ut på cykel har man ett annat tempo än fotgängare, det måste man respektera. Så sakta ner. Ordentligt. Jag hälsar på alla jag möter och saktar ner, och på mig är det aldrig någon som blir arg. Man ska inte överdriva konflikter för de är inte så stora som vissa vill ha det till. Visa bara omtanke och kom ihåg att du delar stigen med andra.

Det låter som att du haft en kul fritid de här åren?

– Ja, jag satt och bläddrade i böckerna nu på morgonen, och tänkte ”shit, där har jag cyklat, gud vad fint!”. Någon gång i livet ska man göra något bara för att det är kul, och för att man känner passion för det.

Text: Karin Fingal